Visste du att armbandsuret inte har en särskilt lång historia? De första armbandsuren konstruerades så sent som i slutet på 1800-talet. Dessförinnan hade det enbart funnits fickur och dessa var det ofta bara de välbeställda som hade råd att köpa.Att kunna ha en klocka på armen var en revolution som gjorde livet på många sätt så mycket lättare. Idag bär nästan alla ett armbandsur även om klockor numera också finns i mobiler och runt om i det offentliga rummet.

När du skall köpa en klocka till dig själv eller som en gåva till någon annan ställs du inför en mängd alternativ och val, klockor finns ju av många olika slag. Då kan det vara bra med lite vägledning. För visst har man anledning att fundera en del inför köpet, inte minst därför att det kan handla om ganska mycket pengar.

Den här klockskolan vill samtidigt vara en berättelse som förhoppningsvis är intressant även för dig som önskar lite spännande kunskap om den klocka du redan har på armen. Välj en del i listan nedan att läsa mer om eller läs mer djupgående, kapitel för kapitel.

Trevlig läsning!

Kapitel 1

  • Boett
  • Skelettur
  • Baklock
  • Kaliber
  • Mekaniska urverk
  • Kvartsur
  • Övriga urtyper

Kapitel 2

  • Urverk med koplikationer
  • Fabrikat
  • Vattentät
  • Stötsäker
  • Urtavla
  • Glas
  • Glasring

Kapitel 3

  • Krona
  • Rubiner
  • Inre kontruktionsdelar
  • Visare
  • Gångtid/gångreserv
  • Skänklar/horn
  • Armband
  • Spännen
  • Råd vid klockköp

Kapitel 1

Boett

Boetten är den del av klockan som själva urverket och urtavlan sitter monterade i. Den kallas ibland för klockhuset och är primärt till för att skydda klockans inre. Samtidigt är den något som ger klockan en karaktäristisk form och förmedlar design- och kanske till och med en ren smyckesupplevelse.

Boetten kan vara tillverkad av många olika material. Mest vanligt är stål av varierande kvalitet. Man strävar efter en legering som är så beständig som möjligt och som inte påverkas av fukt eller lätt repas. Även titan som är lättare än stål och inte heller angrips av rost, samt guld och platina som ger smyckekaraktär används då och då. Olika keramiska materiel och plastsorter förekommer också.

Ibland kan man läsa att boetten är tillverkad av kirurgiskt stål. Det är ett ganska otydligt reklambegrepp som inte helt klarlägger materialets sammansättning. Den absolut högsta kvalitén av rostfritt stål har benämningen 316L och används till boetter enbart av de främsta klockmärkena på marknaden.

Boettens yta kan vara behandlad på olika sätt. Polerad, blästrad eller borstad. Ytans utseende påverkas naturligtvis av ålder och slitage. Tåligast brukar en blankpolerad yta vara.

Skelettur

Vissa ur, så kallade skelettur, har en helt genomskinlig boett. En metallkonstruktion håller samman glasskivor på klockans över- och undersida. Det gör att hela urverket med alla dess delar blir synligt.Ibland kallas denna modell för ”see through-boett”. Här handlar det, skulle man kunna säga, om finmekanikens och urverkeriets elitdivision.

Den förste som introducerade denna konstruktion var den legendariske klockskaparen Breguet som i slutet på 1700-talet tillverkade bordsur av detta slag.

Ett mellanläge till full skelettkonstruktion uppnås med ett så kallat ”open heart” där en rund öppning i själva urtavlan kombinerad med glasbaksida i boetten gör det möjligt att tydligt följa balanshjulets (orons) rörelse.

Baklock

Alla boetter är utrustade med ett baklock. Det är en slags dörr in i klockhuset. Locket öppnas regelmässigt om det är en klocka av kvartstyp eftersom batteriet måste bytas med jämna mellanrum. Baklockets infästning i boetten har betydelse bland annat för fukt- och vattentäthet och för klockans styrka. Lock som enbart är löst inpassade i boetten kan lätt skadas och har begränsad hållbarhet. Lock som är fästa med skruvar ger ett betydligt bättre skydd. Bästa och säkraste täthet uppnås med baklock som är gängade i själva klockhuset. Ibland är baklocken på klockor med mekaniska urverk helt eller delvis tillverkade av glas. Detta för att man skall kunna se urverkets och framför allt balanshjulets gång. Glaslock har en god infästning.

Kaliber

Urverket eller kalibern som det också kallas på klockspråk är själva motorn och energikällan i klockan. Det är den konstruktionsdel som utgör grundvalen för klockans gång och för tidhållningen. Armbandsurens kalibrar kan sägas vara av tre olika slag baserat på hur de får sin kraft. Mekaniska urverk drivs av en fjäder, kvartsur drivs av ett batteri och eco-drive fungerar genom att solljus eller artificiellt ljus skapar användbar elektrisk energi.

Mekaniska urverk

Ett mekaniskt urverk drivs av en fjäder som spänns när klockan vrids upp för hand med den uppdragskrona som finns på boetten. Alternativt genom att klockbärarens naturliga armrörelser påverkar en rotor som överför kraft till fjädern. Klockor av den senare typen brukar kallas automatiska. Vissa varumärken kallar den här drivmetoden för kinetic.

Kraften från fjädern förmedlas via kugghjul genom urverkets olika delar. Ett oscillerande balanshjul reglerar urverkets gång och den kontrollerade kraften styr sedan klockvisarnas vandring på urtavlan.

Det mekaniska urverket har fördelen att det inte kräver återkommande batteribyte. Nackdelen är att det är mindre exakt än ett kvartsur. En mekanisk kaliber har en gångavvikelse som, beroende på kvalitet, kan variera inom ett intervall på plus/minus 10-15 sekunder till som bäst 3-5 sekunder per dygn.

Är det en klocka med största möjliga exakthet i tidgivningen som eftersträvas kan alltså ett kvartsur vara att föredra. Ändå är det faktiskt uteslutande mekaniska urverk som finns i klockvärldens allra mest exklusiva fabrikat och modeller. Det mekaniska urets intressanta och sinnrika uppbyggnad är det som i alla tider fascinerat klockentusiaster.

Det finns ett flertal tillverkare av kalibrar av mekanisk typ. Historiskt mest välkända är kanske de som fabriceras i Schweiz. Men idag är urverken från Japan minst lika värdefulla och säkra.

Utvecklingen i klockbranschen har stegvis gått i riktning mot en specialisering. Det innebär att vissa företag inriktar sig på att tillverka och utveckla själva urverken. Dessa upphandlas sedan av fabrikat som svarar för klocktillverkningens övriga moment, det vill säga montering och färdigställande av klockan samt kontroll och injustering. På så sätt har teknik och kvalitet kunnat förbättras utan att kostnaden för klockorna ökat.

Kvartsur

Kvartsklockor började säljas på 1960- och 70-talen och tillverkades då främst i USA och Japan. De blev snabbt mycket populära och erövrade en stor del av klockmarknaden med sin precisa tidgivning och tack vare en tunnare boett än på mekaniska ur. Kvartsuren är konstruerade med urverk som drivs av microbatterier.

Dessa batterier utgör på samma sätt som drivfjädern i ett mekaniskt ur själva kraftkällan. Kalibern är utrustad med en syntetisk kvartskristall som förvandlar elektrisk ström till vibrationer vilka i likhet med balanshjulets svängningar, reglerar klockans gång. En integrerad krets i kalibern för spänningen, som vibrationerna ger upphov till, vidare och får urverkets kugghjulskonstruktion att fungera som en elektrisk motor i miniatyr som slutligen driver klockvisarna.

Vanligen räcker batteriet i en kvartsklocka 12 till 24 månader innan det behöver bytas ut. Batteribyte bör utföras av en urmakare för att säkerställa att baklocket eller urverket inte skadas då klockan öppnas och nytt batteri sätts in.

Övriga urtyper

Som tidigare nämnts finns det varumärken som säljer så kallade Eco-klockor. Dessa är konstruerade med solceller på urtavlan som omvandlar ljus till energi och sedan driver kalibrar vilka är uppbyggda som kvartsur. Batterierna i Eco-uren har en livstid på många år men då de behöver bytas är kostnaden avsevärt högre än för de batterier som driver traditionella kvartsur.

Slutligen skall här även nämnas så kallade radiokalibrar. De är också uppbyggda som kvartsur men är utrustade så att de kan ta emot en radiosignal från internationella atomstyrda klockor vilka ägs och drivs av vetenskapliga institutioner. Armbandsur som styrs via atomur får en exakt tidgivning. Moderuret, det vill säga den sändande atomklockan, har en felmarginal på en bråkdels sekund på några 100.000 år! Den atomklocka som geografiskt befinner sig närmast Sverige är placerad i Frankfurt. Dess signaler täcker delar av Sverige.

De digitala klocktyper som idag säljs av mobiltelefontillverkare har även de en tidgivning som styrs via en utsänd telesignal.

Kapitel 2

Urverk med komplikationer

Komplikationer är i klocksammanhang liktydigt med extrafunktioner. Ett urverk förmår att utöver löpande tidgivning i timmar, minuter och sekunder även ha flera andra funktioner. Vanligast av dessa är datumvisning med exempelvis dag, datum och månadsangivelse. Bland övriga komplikationer kan nämnas visning av månfas, kronograf för tidtagning med mätfunktion ned till en tiondels sekund, alarmfunktion samt evighetskalender som håller ordning på månadernas olika dagar och skottår. Urtavlan förses med ”subdials”, alltså små urtavlor som ligger inom den större. På så sätt kan exempelvis kronografens olika tiduppgiftet visas.

Nyttan av dessa extrafunktioner beror naturligtvis på klockägarens behov och intressen. Det bör noteras att när specialfunktionerna är många så kan inställningen vara ganska komplicerad och risken för problem med urverket ökar på sikt. Allt efter som fler tid och kalenderuppgifter tar plats på urtavlan tenderar avläsningen att bli svår.

Fabrikat

Under senare år har ett flertal klockmärken tillkommit som uppges vara svenska och därmed underförstått vill signalera en upplevelse av säkerhet och hög kvalitet. Standarden bland de nya fabrikaten varierar dock betydligt.

Vissa fabrikat är klockor tillverkade av kinesiska lågprisföretag där det svenska begränsas till att klockmodellerna ges ett svenskt namn som trycks på urtavlan. Andra märken arbetar seriöst med själva klockdesignen men utrustar klockorna med okända kalibrar som riskerar att lätt gå sönder eller ger en sämre tidhållning.

En tredje märkeskategori har etablerats av personer med dokumenterat klockintresse men utan fackmässig utbildning. I reklamen uppges att klockorna är svenska medan det faktiska förhållandet är att klockkreatörerna har lagt ut tillverkningen på kommission till utländska företag över vilka man saknar egen kontroll.

Det bästa sättet att navigera mellan dessa olika fabrikat är att ta reda på vilken garantitid som erbjuds. I de fall då den är begränsad till 30 dagar finns det kanske anledning att känna tveksamhet. De urmärken och leverantörer – svenska eller internationella – som ger ett eller ett par års garantitid är onekligen mer seriösa. De allra mest exklusiva klockmärkena ger 10 års garanti.

Det är ytterst få svenska klockföretag som, undantaget själva kalibern, svarar för tillverkningsmomentens alla delar samt för klockans injustering. Att ha full kontroll över hela processen är naturligtvis av betydelse eftersom det ger uppsikt över arbetets utförande och garanterar klockans kvalitet. Vanligen har dessa klockmärken på urtavlan eller boetten uppgift om att tillverkningen skett i Sverige.

Vattentät

De upplysningar som lämnas om en klockas vattentäthet leder ibland till missförstånd som skapar problem. Tyvärr händer det ofta att både vatten, fukt och kondens tränger in i boetten därför att klockägaren inte satt sig in i vad de olika täthetsbegrepp som anges för klockan egentligen betyder.

För att redovisa tåligheten och hur man skall hantera sin klocka lämnas vanligen uppgift om ATM – atmosfäriskt tryck. Förenklat ger det följande värden och råd för användning:

3 ATM svarar teoretiskt mot 30 meters djup vilket dock i praktiken endast innebär att klockan är stänkskyddad. Den klarar regnväder och försiktig tvätt av händer men inte så mycket mer.

5 ATM svarar teoretiskt mot 50 meters djup vilket innebär att klockan kan klara dopp i vatten vid bad och försiktigt duschande.

10 ATM svarar teoretiskt mot 100 meters djup vilket betyder att det går att bada och simma med klockan. Dock skall dykning undvikas.

20 ATM svarar teoretiskt mot 200 meters djup. Klockor med denna täthet brukar ibland kallas dykarur vilket ändå inte är detsamma som att de används av professionella dykare. De fungerar däremot bra vid snorkling och vid undervattenaktivitet utan lufttub.

Sammantaget bör man oavsett angivet täthetsmått vara försiktig med sin klocka vid kontakt med vatten eftersom de uppgifter som lämnas av tillverkaren tenderar att vara optimistiska och exempelvis inte berättar om hur klockan klarar saltvatten. Generellt gäller att klockor aldrig skall tas med i en bastu. Fukten och värmen där gör att även de mest vattentäta ur kan skadas.

För den som brukar bära sitt armbandsur vid bad och fridykning finns det anledning att varje år låta en urmakare trycktesta boetten och undersöka att tätnngspackningar är hela och inte har torkat.

Stötsäker

Tidigare var stötsäker en viktig kvalitetsuppgift. Den lämnades för klockor som var byggda för att klara stötar och oöm hantering. Idag är alla klockor utom de allra enklaste och billigaste konstruerade så att risken för skador är mycket liten även om klockan skulle tappas eller på annat sätt råka ut för stötar. Av det skälet avstår de allra flesta klockfabrikat numer från att använda sig av denna standardbeskrivning.

Urtavla

Urtavlorna som är klockans ansikte kan ha varierande utseende och vara tillverkade av olika material. Siffrorna är antingen traditionella eller romerska. Så kallade indextavlor har markeringar som endast består av prickar eller streck. Siffror och markeringar målas på urtavlan, graveras in eller skulpteras och fästs vid tavlans yta. På så sätt kan läsbarheten variera. Skulpterade markeringar och siffror ger en tredimensionell effekt som eftersträvas på dyrare ur. Själva tavlan kan bestå av stål eller av ädel- och smyckematerial som exempelvis guld eller pärlemor. Ibland har den en graverad yta för att skapa olika spännande optiska effekter.

Glas

Klockglaset är den del som täcker och skyddar urtavlan. Styrkan på glaset är av stor betydelse. Det skall inte gå sönder eller skadas vid vardaglig användning och inte heller vid rena missöden. Om klockglaset skulle bli mycket repigt försämras naturligtvis också läsbarheten.

Den starkaste glassorten är så kallat safirglas. Det är tillverkat av en kemisk förening som ger liknande hårdhet och styrka som en äkta safir. Hållfastheten är synnerligen hög och reptålighet och klarhet oöverträffad. Nackdelen är att glaset kan flisas om klockan stöts mot ett vasst föremål.

Vanligt glas tillverkat av kvartsartat material är billigare att tillverka. Det kan dock repas och är mindre tåligt. Glastyper som av vissa klockfabrikat ges namnet mineralglas har en jämförelsevis bättre kvalitet.

Akrylglas består av ett plastmaterial och är den kvalitet som lättast blir repad. Det är ett segt material som sällan spricker. Akryl kan vid behov putsas så att vissa skador neutraliseras och glasets klarhet återställs.

Glasring

Glasring är den del av klockan som håller fast klockglaset vid boetten. Vissa klockor saknar ring eftersom glaset hålls på plats av boettens egen konstruktion. I de klockor där glasring används kan den ha både funktionella och estetiska värden. I så kallade dykur är ringen siffermarkerad och räfflad för att den skall kunna vridas och ge tydlig upplysning om gången eller återstående tid.

I traditionella klockor ger klockringen möjlighet att skapa estetiska kvaliteter och effekter. Klockringen kan vara tillverkad av guld eller vara förgylld för att kontrastera mot en boett i stålmaterial.

Klockringens utformning påverkar förstås även urtavlans faktiska storlek. 40 mm:s diameter på boetten är alltså inte detsamma som urtavlans storlek. Klockringens bredd kan göra att själva urtavlan blir märkbart mindre.

Kapitel 3

Krona

Kronan är det knapplika vred som nästan alltid är placerad på höger sida av boetten. Via urverkets uppdragsaxel är kronan kopplad till den mekanism som spänner fjädern i mekaniska klockor. Genom att skruva på kronan dras uret upp. Då kronan har dragits ut något från sin placering i boetten används den för att ställa uret.

För klockor med hög vattentäthet används en skruvsäkrad krona. För att kunna ställa klockan måste kronan först frigöras. Det gör man genom att skruvas några varv motsols. Först därefter kan kronan dras ut och rätt tid ställas in. Sedan kronan tryckts tillbaka i sitt ursprungliga läge skall den skruvas fast igen.

Rubiner

För att minska friktionen och reducera förslitning i lager och andra rörliga delar i urverket används syntetiskt framställda och koniskt slipade rubiner. De känns igen i kalibern genom sin karaktäristiska röda färg. Rubinens ypperliga hårdhet gör att rörelsemotståndet blir minimalt. Antalet rubiner som ett urverk är utrustat med kan ses som en kvalitetsangivelse.

Inre konstruktionsdelar

Det mekaniska urets konstruktion går att betrakta via baklocket om det är av glas eller i ett skelettur. Verket delar har särskilda funktioner.

Rotorn är den halvcirkelformade vikt som rör sig i klockhuset vid olika lägesförändringar. Via kuggdrev kan den rörelseenergi som skapas överföras till klockfjädern så att den spänns.

Från fjädern förs i löpverket kraften via små kugghjulsväxlar ut till gångpartiet. Efter nedväxling där avger det kraft i väl utmätt form. Denna når balanshjulet som brukar beskrivas som urverkets hjärta. Hastigheten i hjulets rörelse kan av en urmakare justeras så att klockans gång blir snabbare eller långsammare.

Kraften förmedlas slutligen genom en ny serie växlar i visarverket ut till klockans visare och ger dem de varierande rörelser som krävs för presentation av timmar, minuter respektive sekunder.

Visare

En klassisk urtavla är utrustad med tre visare som anger timmar, minuter och sekunder. Sekundpresentationen kan ske i form av en centrumvisare fastsatt mitt i urtavlan som sveper över hela dess yta, eller vara en mindre visare på en sidoplacerad så kallad hjälpurtavla.

Visarna är precisionsutskurna i tunn metall och ofta helt eller delvis täckta av färg innehållande ett ämne som sänder ut ljus om det har belysts. På så sätt kan visarnas positioner bli synbara i mörker.

Tim- och minutvisare rör sig i en kontinuerlig gång under det att sekundvisaren, om den är av centrumtyp, förflyttar sig antingen stegvis eller i en flytande rörelse. I bättre urverk har sekundvisaren ett balansstopp som innebär att den helt stoppar om man drar ut boettens krona för att justera tiden.

Digitala klocktyper saknar ibland visare och tiden presenteras som siffror vilka i vissa fall utgörs av lysdioder.

Gångtid/gångreserv

Gångtid är det antal timmar och minuter som ett mekaniskt ur fungerar från det att det är fullt uppdraget till dess att klockfjädern inte längre ger ifrån sig någon kraft och klockan stannar. En lång gångtid är naturligtvis att föredra.

Då det gäller automatur med rotor kan det finnas ett värde i att se hur lång gångtid som är ”lagrad” i fjädern. Ibland redovisas det av en visare på en hjälpurtavla med egen tidmarkering.

Skänklar/horn

Skänklar kallas de boettdelar som man fäster klockarmbandet vid. De kan vara horn- eller handtagsformade. Den direkta anslutningen mellan armband och boett sker via ett fjädrande stift som placeras i armbandet eller redan finns inmonterat i detta och som sedan kopplas vid skänklarna.

Armband

Armbandet funktion är naturligtvis uppenbar. Det kan vara av mycket olika konstruktion och bestå av varierande material med väldigt olika utseende. Skinnarmband är fortfarande de mest vanliga. Numera fabriceras de ofta av olika syntetiska material som efterliknar skinn men är billigare.

Alternativ är armband av länktyp eller mesharmband. Länkarmbanden är vanligen av rostfritt stål. I lyxklockor används ädelmetall. Mesharmbanden är konstruerade av ”stickade” metalltrådar vilket ger en följsam och mjuk yta.

Det har blivit allt mer vanligt att den klockintresserade skaffar sig flera olika armband som används vid olika tillfällen och till olika kläder. Klockarmbanden byts lätt om de är utrustade med infästa fjädrande stift. Bandets bredd brukar redovisas i klockans specifikation. Om inte; mät avståndet mellan boettens horn för att få rätt storlek.

Spännen

Armbanden är utrustade med spännen av lite olika slag. Ardillonspänne är namnet på den traditionella konstruktion där remmen träs genom en rektangulär ram och låses fast med ett stift precis som i en livrem.

Deployantspännet består av ett avlångt metallband som är fäst vid remmen och förlänger denna i utfällt läge. När klockan är på armleden viks spännet ihop och hålls fast i en metallram på armbandet.

Det allra smidigaste spännet är ett fjärilslås där två metallband likt vingar frigörs när spännet öppnas och åter fälls samman när konstruktionen stängs. Denna låstyp konstruerades ursprungligen av den kände juveleraren Louis Cartier.

Råd vid klockköp

Man räknar med att det finns drygt 1.000-talet urmärken lätt tillgängliga på internet och i affär för en klockköpare i Sverige. Valmöjligheten och modelltillgången är så stor att all rådgivning inför ett klockköp med nödvändighet måste ges i en allmän och övergripande form.

·Läs så mycket som möjligt om de olika klockmärken och modeller du är intresserad av. Ju större kunskap du skaffar dig dess bättre val kan du göra.

·Den garantitid som klockmärket har säger mycket om dess kvalitet. Hur vattentät boetten är ger en god uppfattning om urets användbarhet. Boettens material avgör hållbarheten. Bästa urglas är av safirtyp.

·Eftersom din klocka är till för att ge dig uppgift om tiden är det viktigt att urtavla och visare är lätt att avläsbara.

·Pris och kvalitet går inte alltid hand i hand i klockvärlden. När priset på klockan överstiger 50.000:- är det inte bara ett mått på hur bra den är utan demonstrerar i hög grad även det aktuella klockmärkets status- eller ”skrytvärde”.

·Om du köper ett smyckeur är risken uppenbar att det kommer att tillbringa mer tid i bankvalv och kassaskåp än på din arm. Då är det att betrakta som ett värdeföremål snarare än som ett användbart nyttoföremål.

·Titta på alla bilder som finns på de urtyper som intresserar dig. Då skaffar du dig en god uppfattning om hur klockan kommer att passa dig även om du inte har möjlighet att prova den.

·Tycke och smak kan alltid diskuteras men det är du själv som bäst avgör om den klocka du tänker köpa är snygg.